Jo, det blåste full storm på Hammars backar!
Och ja, ibland kom regnet i stors sjok.
Men
Platsen är bara magisk!
Och ännu underbarare blir den när man ser alla dessa lösa
settrar som får göra det dom längtar efter, nämligen
springa. Och springa och springa, och kanske springa lite till!
Hur många var vi?
Enligt Pär fanns det 32 människor på plats, antalet hundar
var avgjort svårare att räkna (jag är minsann inte ens
övertygad om att Pärs människo-räknande är helt
korrekt).
Vi var helt klart ofantligt många på samma gång.
Vädret till trots!
Och så hittade vi en plats där det fanns lä och satt uppradade
som ett litet pärlband och njöt av fikat.
Man får bara inte missa Hammars backar!
Någonsin
Ursula
|